Poddtips

13 Jan

Jag har aldrig lyckats komma in i vanan att lyssna på böcker. Jag måste se bokstäverna och orden för att texten ska gå in. När jag lyssnar tappar jag tråden. Det är lättare att lyssna på podd. Jag gillar mest de som liknar radioprogram, med tydliga reportage eller intervjuer. Här är några av mina favoriter. Titellänken är till Spotify, avsnittslänkarna till hemsidan, ifall de har en egen hemsida.

You Must Remember This heter podden som Karina Longworth gör. Den handlar om Hollywoods okända historia. Varje säsong har ett visst tema och Longworth har gjort ett grundligt researcharbete. Senaste säsongen heter Polly Platt, The Invisible Woman och handlar om en kvinna som varit otroligt viktig för den amerikansk sjuttiotalsfilmen, med början med The Last Picture Show. Utanför Hollywood är hennes namn helt okänt, men utan henne hade filmhistorien varit en annan. Det är ingen överdrift. Tidigare säsonger har bland annat handlat om Bela Lugosi och Boris Karloff, faktakontroll av Kenneth Angers Hollywood Babylon, Döda blondiner och Joan Crawford. Den som är det minsta intresserad av amerikansk filmhistoria måste lyssna på denna podd.

This American Life har cirka fem miljoner lyssnare varje vecka, hälften som radioprogram på NPR och hälften som poddlysnare. Programmet är välkänt. Varje avsnitt har ett tema med två, tre reportage. Det är svårt att förklara vad som är så bra med de bästa avsnitten. Det är bara bra historier, helt enkelt. Verkligheten överträffar dikten. Här är några av mina favoriter. The Room Of Requirement, The Feather Heist, Anatomy Of Doubt, The Super, A Night At The Wiener Circle, Made To Be Broken, A Mess To Be Reckoned With, One Last Thing Before I Go, Digging Up the Bones, The Walls Are Closing In,

No Such Thing As A Fish – är en podd som uppkommit ur TV-programmet Qi. Fyra personer som jobbar för Qi som faktahittare träffas varje vecka och berättar var sitt fakta som de hittat under veckan i nya eller gamla källor. TV_programmet Qi går ut på att få kända personer att gissa på ursprung av ord och fakta. Ofta avslöjas vaneföreställningar.

Here’s the Thing – Alec Baldwin talar med skådespelare, författare, politiker. Det är inte de vanligaste intervjuoffren och det blir ofta intressanta samtal. Robbie Robertson, Joe Dallesandro, John Turturro, Steve Erickson.

Broken Record – Musikproducenten Rick Rubin och journalisterna Malcolm Gladwell och Bruce Headlam talar med musiker. Det blir extra bra när det är Rick Rubin som leder intervjuerna. Några av de bäst samtalen har varit med Bruce Springsteen, Beastie Boys och Buffy Sainte-Marie, men nästan alla samtal jag hört hr varit riktigt bra.

Jon Ronson har skrivit flera intressanta reportageböcker. En av dem har han gjort om till podd – So You’ve Been Publicly Shamed. Den handlar om hur lätt det är att cancela (om det nu är ett svenskt ord) folk på nätet för, oftast, harmlösa saker de gjort. Ett dåligt skämt, en tanklös bild. Ett liv slås i spillror, en karriär tar slut för att någon delat en bild utan att tänka på att det finns mängder av människor som lever för att misstolka och söka konflikt på nätet. Han har också gjort poddar som (ännu) inte finns i bokform. En heter The Butterfly Effect och handlar om hur gratisporren på nätet uppkom eller rent av uppfanns när Pornhub grundades av Ftysken abian Thylmann. Här är en intervju från Psychiatric Times där Ronson diskuterar berättar mer. Under arbetet med denna stora historia hittade han en annan, i samma miljö, ett människoöde: The Last Days Of August. Jon Ronson går till botten med de ämnen han undersöker. Jag rekommenderar hans böcker ännu mer, till exempel The Psychopath Test, som handlar om hur idén om mental hälsa exploaterats och skapat en miljardindustri. Här i The Guardian finns flera långa reportage och intervjuer från Ronsons penna.

The Cryptid Factor är en podcast som levererar nya avsnitt högst oregelbundet. Ämnet är kryptozoologi, alltså djur som vissa påstår finns men vars existens vetenskapen inte kunnat belägga. Som Bigfoot eller Loch Ness-odjuret. Jag är inte särskilt intresserad av detta, men så som ämnen behandlas av Rhys Darby, Dan Schreiber och ”Buttons” är det högst njutbart. Rhys Darby är enormt kvicktänkt och rolig och han får god hjälp av sina något mer sansade samtalspartners. I programbeskrivningen på Spotify står det: ”Though  they take the pseudo-science as seriously as they can, they struggle to take themselves seriously at all.” Det blir ett roligt – ofta skratta högt-roligt – samtal om ett knasigt ämne. Detta har varit min favoritpodd under 2020.

The New York Times Book Review, nyheter från förlagsvärlden, intervjuer med författare, innehållsrikt, välgjort alltid intressant – David Sedaris, David Byrne, Jules Feiffer

You’re Booked är en väldigt bra idé: att besöka författare och få dem att tala om sina bokhyllor. Avsnittet med John Waters är fenomenalt. Men det är en svår balansgång att vara entusiastisk över sin samling utan att samtidigt låta självgod. Jag har lyssnat på några fler avsnitt men har inte riktigt fastnat. John Waters-avsnittet får ni dock inte missa. Det är väldigt inspirerande!

The Film Programme är BBC Radio 4 gör temaprogram om film. Tack vare BBC:s stora arkiv blir dessa program mycket innehållsrika med gamla och nya intervjuer. Några av mina favoritprogram han handlar om Heaven’s Gate, Alejandro Jodorowsky och Derek Jarman’s The Garden.

BBC Radio 4 sänds även programmet A Good Read, där författare och andra ger boktips. Här är ett bra program med Laurie Anderson och radioprataren Stuart Maconie.

Lauren Laverne har morgonprogram på BBC Radio 6. Där får hon möjlighet att prata med en mängd olika människor. Ibland blir det riktigt intressant, som den gången hon pratade med John Malkovich. Intervjun början vid minut 19.

Mitt intresse drar åt radio, som synes. Hoppas några av dessa tips kan locka till lyssning.

Shoplifters på SVT hela januari

4 Jan

Ni får inte missa den japanska filmen Shoplifters! Den finns att se på SVT Play hela januari. Den handlar om en familj som lever på marginalen och gör vad som krävs för att överleva. I början är det ganska oklart vad som egentligen händer och hur familjens inbördes förhållanden ser ut, men allteftersom så förstår man hur det hänger ihop. Det är en oupphörligen spännande och gripande film. Temat påminner om Bong Joon-hos Parasite, hur en familj arbetar tillsammans för att överleva och ibland tvingas bryta mot lagen för att klara sig, men de är ändå mycket olika. Skynda och se. Hinner ni inte i januari så har jag ett ex eller två till salu i antikvariatet.

Julpussel

29 Dec

När jag var mycket ung och min science fiction-vurm stod i full blom, upptäckte jag konstnären Boris Vallejo. Han hade målat omslagsbilden till några böcker jag gillade, till exempel Berserker’s Planet av Fred Saberhagen.

En dag när jag gick på Strøget i Köpenhamn såg jag en man som lagt ut en filt på marken där han sålde inramad konst. Många av tavlorna kände jag igen som Vallejo-bilder. Jag köpte två stycken, som i flera år hängde på min vägg tillsammans med bilder av Salvador Dalí. Olika som de är så är det två konstnärer som lätt eggar fantasin hos en ung science fiction-läsare. Tavlorna som gatuhandlaren såde var helt enkelt bilder han klippt ut från en bok och ramat in med enklast möjliga clipramar.

Jag har inte tänkt på Boris Vallejo på många år, men i jul fick vi ett pussel i julklapp av tomten, med motiv av Boris. Det var ett kärt återseende. Tyvärr är vi inte de mest erfarna pusslare, så vi har inte kommit så långt, men det är ju några dagar kvar på ledigheten.

Boris Vallejo lever och har hälsan än. Sedan jag följde hans göranden på åttiotalet har han hittat kärleken, som delar både hans intressen och skicklighet. Snacka om själsfrände.

Why would you want to walk down the street and not listen to the street? I completely failed to grasp that one.

11 Nov

Film Music 1976-2020 heter en ny samlingsskiva från Brian Eno med musik skapad till producerade filmer, i motsats till albumet Music For Films, som ju innehöll musik som sökte sina filmer. Här är en bra intervju i The New York Times, där han bland annat säger det som står i rubriken. Jag håller helt med honom. Jag kan inte ha hörlurar på mig när jag är utomhus. Att gå eller springa med hörlurar kopplar bort mig från omgivningen. Det är kanske önskvärt för många, men det finns så mycket att höra och lyssna på i verkligheten, tycker jag. Synd att missa det. Hemma, däremot, lyssnar jag alltid på musik eller pratradio. Så de senaste dagarna har det varit mycket Eno hemma.

Bruce Springsteens litterära influenser

6 Nov

I podcasten Broken Record intervjuar Rick Rubin och Malcolm Gladwell musiker. Eftersom Rubin är en av vår tids främsta musikproducenter så får han musiker att öppna sig och prata om saker de i vanliga intervjuer inte får tillfälle att diskutera. När Bruce Springsteen härförleden berättade om sin nya skiva så nämnde han till exempel att tre av de viktigaste litterära influenserna för honom varit James M Cain, Flannery O’Connor och Jim Thompson. Oväntat men ändå självklart när man hör det. Han säger också att han inte inspirerats av musik sedan han var ung, utan att litteratur och film är det enda – förutom verkligheten – som givit inspiration till hans konst sedan början på sjuttiotalet.

Här är Springsteens version av The Grapes Of Wrath.

Philip Guston berör fortfarande

5 Nov

Här är en artikel om en uppskjuten utställning med verk av Philip Guston. Jag upptäckte den här konstnären ganska nyligen och jag har några böcker med hans konst i nätbutiken. Intressant att konst kan vara så explosiv fyrtio år efter konstnärens död.

”I still have it, by the way”

24 Okt

Jag kan också rekommendera John Rechys City Of Night. Tror jag har ett exemplar i antikvariatet.

Konsten att lyssna

3 Aug

Här är ett samtal mellan Laurie Anderson, Brian Eno och Nitin Sawhney om konsten att lyssna. Simon McBurney är samtalsledare.

Sommaröppet

21 Jun

Öppet i Fågeltofta 21 juni till 16 augusti.

Måndag-fredag 16-19, lördag 16-18, söndag 12-16

Extra öppet 6 juli till 24 juli

Måndag-fredag 12-19, lördag 12-18, söndag 12-16

Little Richard

13 Maj

När jag var åtta, nio år berättade någon att Little Richards ”Lucille” var en häftig låt. På något vis hittade jag en köpkassett där låten fanns med. Men jag blev förvånad och besviken för den lät inte alls som jag trodde att den skulle låta. Jag hade nog hört ”Tutti Frutti” och ”Long Tall Sally”, men den här ”Lucille” liknade inte alls dem. Det visade sig att jag kommit över en kassett med countrymusik och att det var Kenny Rogers låt ”Lucille” och inte Little Richards. Olika världar. Felet rättades och när jag väl fick höra den rätta låten blev jag glad. Inget ont om Kenny Rogers, men Little Richards ”Lucille” är tidernas bästa rocklåt, tycker jag.

En timslång dokumentär där Little Richard själv berättar om sin uppväxt och karriär. Mycket sevärd.

Snygg konsertfilm av DE Pennebaker.

Påsköppet

8 Apr

Antikvariatet är öppet från skärtorsdag till annandag påsk, klockan 12 till 16. Välkomna.

Stephen, Jack och jag

14 Mar

I tisdags hittade jag en intervju med Jack Kerouac på youtube som jag aldrig sett tidigare. Det var fint att se Jack prata och läsa, men minst lika  kul att se Steve Allen ackompanjera intervjun och läsningen med sitt pianospel.

Tre dagar senare såg jag att Stephen Colbert tvingats spela in senaste avsnittet av The Late Show utan publik. Det blev en märklig och kittlande upplevelse, både för honom och TV-publiken. Och kolla vad han säger vid ca 3.30! Han berättar att han under dagen tittat på Steve Allen intervjua Jack Kerouac, och hur bra det var, och så skämtar han att så bra kan pratshowerna bli igen, tack vara coronaviruset. Vilket lustigt sammanträffande att jag såg Kerouacintervjun för första gången i tisdags och sedan pratade Colbert om samma intervju några dagar senare.

%d bloggare gillar detta: