Arkiv | juni, 2009

Ständigt denna Wallander

28 Jun

I onsdags flyttade Wallanderinspelningen till Simrishamn. Man spelade in några scener i nedlagda SE-Banken, alldeles bredvid min torgplats. Kenneth Brannagh gick förbi då och då. Det var inte många, om ens  någon, som kände igen honom, bara jag. Tyvärr var han alltför uppslukad av arbetet för att titta på mitt bokutbud. Om ni tittar på bilden i YA så ser ni min blåa presenning i högerhörnet.

Inspelningen gick bra, jag blev inte störd, produktionsledaren var snäll och verkade kompetent. Några dagar senare när lokalen tömdes frågade en svensk hantlangare hur det hade varit, om inte inspelningen ”kört över” torghandlarna, som han uttryckte det. Nej, inte alls, sa jag. ”De brukar vara lite hårda”, sa hantlangaren.

Inte den här gången.

Shirley Jackson

21 Jun

För några dagar sedan läste jag en liten novell av Shirley Jackson, som hette ”Sommargästerna”. Den är med i en antologi kriminalnoveller under redaktion av Elizabeth George. Shirley Jackson skriver inte kriminalberättelser. ”Sommargäster” handlar om ett äldre par som beslutar sig för att stanna lite längre i sommarstugan istället för att åka tillbaka till stan. Men landet kan man bara besöka på sommaren. Det existerar inte utanför säsongen. Ingenting obehagligt händer i den här korta berättelsen, men det är ändå en rysare. Den slutar med löftet om världens undergång. Skickligt skrivet, Shirley Jackson. Författaren är mest känd för novellen ”The Lottery”, som är lite i samma stil, med den skillanden att det där faktiskt händer något oväntat och ruskigt. Novellen publicerades urspungligen i The New Yorker och den genererade rekordmycket klagopost. Det är en så överraskande historia och upprörande. Ett perfekt stycke litteratur, alltså. AM Homes är en författare som verkar lite i Shirley Jacksons anda med böcker som Music för Torching och The End of Alice. Här, i The New Yorker, kan man lyssna till henne läsa ”The Lottery”.

Tidigare i våras läste jag Jacksons Vårt hem är vårt slott, som är en riktigt sorglig historia, och ryslig. Det handlar om två systrar som bor ensamma i ett stort hus efter att en otäck olycka inträffat. Byborna är rädda för flickorna, fruktar dem och hatar dem på samma gång. Det kan bara gå illa. Jackson är en mästare på att lägga skräcken i läsarens huvud istället för på boksidan. Läsaren blir skrämd utan att en droppe blods spillts.

Laurie Anderson i Karlskrona/Burning Leaves

19 Jun

null

Jag var i Karlskrona i onsdags. På kvällen, efter en lång dag, lyssnade jag på radio i min mobiltelefon. Den enda kanal jag fick in var P2.

Plötsligt var Laurie Anderson där. Hon berättade och sjöng, spelade el-fiol och manipulerade sin röst. Hon höll på och höll på. Det tog aldrig slut. Drömde jag eller vad var det här för något? Laurie Anderson har varit en stor idol för mig ända sedan 1983, när jag fick Big Science i julklapp. Det är en av de skivor jag lyssnat allra mest på och den måste ha påverkat mig på en massa uppenbara och obegripliga sätt. Men det var ingen dröm, det var en konsert inspelad i Umeå, där Laurie Anderson spelade för några månader sedan. Lyssna på konserten här. Gör det, jag ber er, det blir inte bättre än så här. Tyvärr finns den bara tillgänglig fram till den 17 juli i SR:s 30-dagarsarkiv.

Jag såg henne spela på Falkonerteatret i Köpenhamn i början av nittiotalet. Det var bra, det var häftigt att se henne på riktigt. Men att ligga i mörkret i en stuga i Karlskrona och lyssna på hennes röst i hörlurar var en lika stor upplevelse. Kombinationen av överraskning och tillfälle, att jag hade möjlighet och nästan inget annat val än att ligga och lyssna koncentrerat i en och en halv timme, gjorde att konserten antog en sällsynt dimension som är svår att skapa medvetet. En konsert har man sett fram emot länge. Man vet ungefär vad som kommer att hända. I bästa fall blir man nöjd med upplevelsen, ofta blir man besviken. Konserten lever inte upp till förväntningarna. Men att få en perfekt konsert rakt in i öronen med en favoritartist, när man är som mest mottaglig och som minst förberedd, det är en sällsynt ynnest.

Är du en bokmissbrukare?

14 Jun

Den brittiska bokindustrin genomför i sommar en kampanj för att öka bokförsäljningen. Kampanjen går under temat bookaholism. Ska man använda missbruksterminologi för att skapa intresse för en produkt? När fotomodeller sminkas att likna knarkare blir det ju ett jäkla liv. Ord är inte lika farliga som bilder, verkar det som. Kampanjen är inte genomförd än så vi vet inte än. En kritisk men fyndig röst höjs i The Guardian.

Southern discomfort

6 Jun

 

dan_gains_flathead

Det finns fler sysselsättningar än man kan ana, hobbies för en del, livsuppgifter för andra. I Noodling for Catfish berättar Burkhard Bilger om olika företeelser i den amerikanska södern som för mig och säkert de flesta läsare känns bisarra. Titeln ”noodling” till exempel innebär att man använder sin egen hand som fiskebete för ”flatheads”, en sorts fisk vars svenska namn jag inte kan hitta. Flatheads tycker om stilla flodvatten. Om man sticker ner armen på rätt ställe och dinglar med fingrarna så hugger fisken. Då kör man ner hela armen i magen på den och drar upp… Mysigt. Det är ett sätt att fiska som på intet sätt är unikt. Författaren ger historiska belägg för att de amerikanska indianerna använde tekniken och han följer med på en fisketur med en noodlingexpert som visar hur det ska gå till.

Andra kapitel behandlar konsten att jaga ekorre och äta deras hjärnor och hur dessa jägare känner inför galna kosjukan. Författaren följer med på jakt och han träffar forskare som skrivit om galna kosjukan och möjligheten att de som äter ekorrhjärna kan vara i riskzonen för att få Creuzfeldt-Jakobs sjukdom.

Bilger lyckas träffa både utövare och motståndare till mer eller mindre olagliga aktiviteter. Ena natten följer han med moonshiners, hembrännare, andra natten åker han med polisen, som letar efter samma hembrännare.

Alla människor skildras som sympatiska. Hembrännarna och poliserna är bara små brickor i ett ganska meningslöst spel. Hembrännarna tjänar inga större pengar och om de åker fast får de inga allvarliga straff. Poliserna måste samla stora mängder bevis för att få hembrännarna fällda, och det är svårt.

I ett annat kapitel umgås Bilger med män som sysslar med tuppfäktning. När boken skrevs för några år sedan var tuppfäktning lagligt i några få stater i USA, nu är det olagligt i hela landet. Som tuppfäktningsfansen beskriver det så har deras fåglar det betydligt bättre än de fåglar som föds upp i kycklingindustrin. Bilger gör studiebesök på ett kycklingslakteri och det är ingen trevlig upplevelse. Tupparna som slåss kommer att dö, men de får ett längre liv, ett liv i lyx, med den bästa maten och ständig uppassning. Kanske är det bättre än att trängas med tusentals kycklingar, pumpas fulla med antibiotika för att avlivas kort därpå. En gång ska vi alla… Efter att ha läst den här boken så så skulle jag hellre vara en stridstupp än en broiler. Om jag var tvungen att välja, alltså.

Tuppfäktning var en respektabel sport långt in på 1800-talet. Kungligheter i Europa hade egna kamptuppar och arrangerade turneringar. Nu har sporten flyttat till Asien. Undrar om de amerikanska utövarna flyttar med, nu när det är olagligt i hela USA.

Bilger är eller har varit skribent på The New Yorker. Jag läste boken eftersom Malcolm Gladwell, en annan New Yorker-författare, uttalade sig positivt om boken på omslaget. Bilger har det rätta flytet och han skildrar sina intervjuobjekt så objektivt det bara går och tolkar allting till deras fördel. I de fall det finns två åsikter i frågan lyckas han beskriva det hela från båda synvinklarna. Bra gjort och en högst läsvärd bok.

Ett rum med utsikt

4 Jun

IMG_4829Westbury Hotel, London, förra helgen.

Marilynne Robinson vinner Orange

3 Jun

Marilynne Robinson vann Orange-priset för bästa roman av en kvinna för Home. Det är ett unket urvalskriterium, men en värdig prisvinnare. Jag har läst House-keeping och Gilead. Båda är väldigt speciella och väldigt bra. Nyligen var det en lång intervju med henne i The Guardian. Hon har ett intressant förhållande till religion och att se henne och Richard Dawkins i debatt hade varit kul. Läs intervjun här.Marilynne Robinson

%d bloggare gillar detta: