Archive | februari, 2010

Premiär

27 Feb

Idag öppnade jag äntligen antikvariatet i den nya lokalen på Bruksgatan 30 i Ystad. Ganska många besökare trots att jag var lite hemlig och inte hade några speciella skyltar ute på gatan.

Sorteringen är ännu inte klar, det saknas ett antal bokhyllor och många böcker ligger ännu i sina bananlådor. Det kommer att bli snyggt till slut, men det tar tid och jag har en del annat att tänka på i vår. Så, jag kan inte säga när jag öppnar på riktigt. Om en månad, kanske. I påsktider… Till de som frågade efter John Irving idag kan jag säga att jag hittade hans böcker rätt kvickt. Jag har de flesta, även hans senaste, den som heter Tills jag finner dig. Jag har lagt undan dem.

Det var Mugabe, Khadaffi och jag…

26 Feb

I höstas var jag i Rom. Ett resultat av den resan finns nu här på bloggen som en egen sida. Den är skriven på engelska, for the benefit of my Italian friends.

Lid med mig också, Örjan

21 Feb

Örjan Abrahamsson i DN recenserar Austers Invisible och tycker att den är bra. Prosan ”skimrar”. Ett så skimrande förutsägbart och felaktigt omdöme. Han refererar också till den New Yorkerartikel av James Wood jag länkade till för ett tag sedan och skriver att ”man lider nästan med Wood som tycks ha läst vartenda Austerbok”. Lid med mig också Örjan. Varför lider han inte själv? Har han inte läst alla? Så många är de inte. Invisible är skaplig, inte mer än så. Den är något bättre än Austers senare, märkligt ofärdiga romaner, men bra kan väl ingen kalla den?

Kasparov på svenska

21 Feb

Det är fler än jag som har Arts & Letters Daily som startsida. Idag publicerar Sydsvenskan en svensk översättning av Garri Kasparov-texten jag tipsade om häromveckan. Läste ni inte den då så tycker jag att ni ska ta en titt på den svenska versionen.

GRRM

20 Feb

Om jag på den tiden jag läste väldigt mycket science fiction var tvungen att nämna en enda favoritförfattare så sa jag ”George R R Martin”. Han var nummer ett för mig. På 80-talet, när jag läste honom som intensivast, hade han lite svårt att skriva romaner. Novellerna var fantastiska, ”Sandkings”, ”With Morning Comes Mistfall”, ”A Song for Lya”, ”Portraits of his Children”. Hans första SF-roman var lite sådär, som jag minns den, en space opera som hette Dying of the Light. Sedan blev han bättre med vampyrromanen Fevre Dream och rock’n’roll-skräckisen Armageddon Rag. Jag har aldrig träffat Martin, men jag var faktiskt en så aktiv fan av hans verk att en amerikansk Martin-beundrare (som väl i mina ögon såg samma glöd av nära nog dyrkan som han själv kände) fixade en pocketupplaga av Sandkings med dedikationen ”To my #1 Swedish fan, John. -George R R Martin.” Jag blev mycket glad när jag fick den boken. Ja, jag är fortfarande glad för den, fast jag inte längre är den där sf-fantasten. Nuförtiden kan Martin inte hålla sidorna tillbaka. Han skriver lika tjockt som Diana Gabaldon. De verkar dessutom, oroväckande nog, vara bekanta. George R R Martin är inte längre känd som mannen som skriver de kittlande sf-novellerna. Nu är han den amerikanske Tolkien. Eller snarare Robert Jordan med litterär kompetens. Han skriver på en megaserie som han kallar A Song of Fire&Ice. Det har blivit fem delar hittills om totalt ca 4 000 sidor. Ytterligare två delar är på väg, som verkar bli närmare 2 000 sidor till. Det är för mycket. Det är galet mycket. Jag läste första delen för snart tio år sedan. Den var väldigt bra. Jag gillar normalt inte fantasy, men Martin träffade rätt för mig. Ändå kom jag mig inte  för att läsa nästa del. För många sidor, för många karaktärer och historier. Det känns som ett livstidsprojekt att ta sig in i och uppleva A Song of Fire & Ice, och det har jag inte tid med. Okej, så himla mycket är det inte, men det känns ändå för stort. Jag vil inte leva så länge i den världen.

Har jag tur kan jag se TV-serien istället. HBO har nyligen spelat in ett pilotavsnitt med bl a Sean Bean (Sagan om Ringen) i en av huvudrollerna. Kolla här för mer info och bilder på alla skådisar. Sopranos with swords… är det sant så, hurra!

Jag hittade George R R Martins blogg häromdagen, den är läsvärd. Jag har lagt in den bland länkarna till författarbloggar här till höger.  Armageddon Rag finns på svenska som Harmagedon Rag, översatt av den geniale Erik Andersson. Det är en sån där ful Bra Böcker-bok som blir kvar på alla loppisar. Ingen vill ha den, inte ens för en krona. Men den är faktiskt bra. Underhållningslitteratur när den är som bäst.

Owen Wilson+Carla Bruni-Sarkozy+Woody Allen

19 Feb

Jag tyckte att Woody Allens val av Larry David som alter ego i Whatever Works var otroligt kul, med tanke på these pretzels are making me thirsty, etc, men The Guardian skriver att rollbesättningen i nästa film (eller näst-nästa, om vi ska vara noga; nästa är redan inspelad och heter You Will Meet a Tall Dark Stranger) också är inspirerad: Owen Wilson i Allen-rollen samt Frankrikes första dam som… Jag vet inte vad. Slagpåse, kan man hoppas.

Konst eller idrott?

19 Feb

Jevgenij Plusjenko kom bara tvåa i herrarnas konståkning. Amerikanen Evan Lysacek vann. Svenska Dagbladet tycker att det är OS fegaste beslut. Vancouver Sun tycker däremot att det var en rättvis segrare. Deras text är faktiskt mer innehållsrik och förklarar exakt vad det är som gör amerikanen till vinnare. Svenska Dagbladet har bara känsloargument. Vancouver Sun går igenom vad som krävs i fråga om innehåll i programmet, och hur väl de båda guldaspiranterna klarade kraven. Plusjenko  säger: ”With the old system I must win. The new system is a little different. I was sure that I had won my second Olympic Games. But this is the new system, the quad is not valued anymore. Apparently this is what figure skating needs today. I thought it was enough and it should have been enough (to win).”

Bedömningssporter, vad är poängen? I karisma och konstnärligt uttryck håller jag på ryssen, men det är ju bara en åsikt. Plusjenko vågade mer, gjorde svårare hopp, men missade tydligen lite i några andra moment. Som konstnär är Plusjenko överlägsen, men för att få rätt poäng för vissa tekniska moment var han för kort idag. Hela det här tjafset om poäng hit och dit bidrar till att göra konståkning spännande, men samtidigt gör det att man uppfattar det som mindre och mindre sport och mer som show.

Dagens Nyheter har ännu, 11.07, inte skrivit ett ord om vem som vann eller tog medaljer. Bara en text om att Adrian Schultheiss gjorde sitt bästa åk någonsin och tog en femtondeplats. Om man ändå skriver om den svenska placeringen kan man väl tala om vem som vann också?

%d bloggare gillar detta: