Archive | september, 2010

Brevet från Barbro

24 Sep

Tidigt i somras fick jag några kassar med böcker av min vän G, som flyttade från stort hus till liten lägenhet. Vi pluggade tillsammans i England i slutet på åttiotalet. En av böckerna var Den gode terroristen av Doris Lessing. Den hamnade på torgsläpet. I början på säsongen råkade just den boken bli blöt och därmed osäljbar. När jag sorterade ut den hittade jag ett bokmärke i boken, ett brev till G från Barbro, som läste samma kurs i England som jag och G. Jag kände inte Barbro så bra, hon var kursbästis med G medan jag och G egentligen inte vara så bundis då som vi är nu. Brevet är skickat i början på 1989 från B i England till G i Sverige. G åkte nämligen hem julen 88 medan jag och Barbro stannade en termin till. Barbro skriver om det man brukar skriva om när man är runt tjugo, och avslutar med ett Smithscitat: ”There are brighter sides to life and I have seen them, but not very often.”

Det här brevet fick mig att rota fram ett gammalt blandband som jag fick av G då, någon gång 1989. Radion i bilen funkar inte, men väl kassettspelaren. Så hela sommaren har jag till och från torget lyssnat på G:s favoritmusik från slutet av åttiotalet: The Cure, Smiths, Lloyd Cole, Kate Bush, The Church med mera. Jag har skrålat med i ”There is a light that never goes out”, ungefär så här…

…och äntligen börjat förstå The Smiths’ storhet, tjugofem år efter alla andra. Eftersom jag nyss läst ut David Nicholls bok One Day, så fick fyndet av Barbros brev extra betydelse. Boken börjar också 1988, i universitetsmiljö och är i vissa delar en brevroman. Och musik i allmänhet och blandband i synnerhet har stor betydelse för karaktärerna, som jag skrivit om tidigare. Förresten kommer boken på svenska redan nu i november på ett nystartat förlag som heter Printz Publishing. Skickligt att som nystartat förlag få rättigheterna till en sån given bästsäljare. Filmen kommer nästa sommar liksom, antar jag, den svenska pocketupplagan, som jag i så fall kommer att sälja på torget.

Brevet från Barbro ligger som bokmärke i Den gode terroristen där G tröttnat på Lessing – ligger där i tjugo år tills den stackars boken får regn på sig och jag hittar brevet och in från vänster kommer David Nicholls och ger detta fynd mening. Medan Morrissey gurglar vidare i bilstereon.

O, vad jag är bra, sa Rick

15 Sep

Rick Gekoski är, för att vara bokhandlare, en kändis. Hans bok Tolkien’s Gown var en rolig samling bokhandlarhistorier. Den följande boken, en självbiografi, Outside of a dog, var ganska trist. Problemet med författaren är att han tar sig själv på för stort allvar och i sina texter alltid ska sätta sig själv i centrum. Men han vet mycket om böcker. Nu har han börjat blogga för Guardian. Det finns kunskap att hämta, om man kan bortse från självgodheten. Läs mer här.

Booker, mer sugen

14 Sep

Igår skrev jag att jag var sugen på att läsa Peter Høegs nya bok, men det är ingenting mot suget jag känner efter Tom McCarthys nya bok, som heter C. Nyss blev den nominerad till BookerprisetRemainder var det bästa jag läste förra året och nu har Bookerjuryn uppmärksammat McCarthy för hans nya bok. Ska man tro och hoppas att McCarthy vinner priset? De övriga nominerade är:

Solar av Ian McEwan, Parrot and Oliver in America av Peter Carey, Room av Emma Donaghue, In a Strange Room av Damon Galgut, The Finkler Question av Howard Jacobson, The Long Song av Andrea Levy

Du känner suget

13 Sep

Intresset för olika författare pendlar kraftigt, både i den allmänna opinionen och hos mig själv. Ta Peter Høeg. Efter Berättelser om Natten längtade jag verkligen efter hans nästa bok och nästa, och han gjorde mig inte besviken heller. Efter Berättelser kom Smilla och sedan De kanske lämpade. Framgången växte, han blev ihjälkramad och Flickan och apan var inte lika kittlande som hans tidigare böcker. Antikvariskt sålde jag skapligt av hans böcker i början på 2000-talet, men de senaste 4-5 åren har han varit ganska död. Inte ens när han gjorde comeback var jag särskilt nyfiken på vad han åstadkommit. Men nu! Nu kan jag inte bärga mig till att läsa Elefantskötarnas barn. Varför är det så? Det är väl att läsaren vill ha variation och hur bra någonting än är så orkar man inte läsa samma sorts bok eller samma författare hela tiden. Men Høeg har inte skrivit så många böcker. Ändå var han helt ointressant för mig och även mina kunder under flera år. Nu blir det Høegrenässans.

I intervjun i DN häromdagen berättar Høeg att han inte längre äger så många böcker. Förr i tiden samlade han och hade flera tusen, men de tyngde honom, så en dag ringde han till några vänner som fick komma och plocka vad de ville ha. Nuförtiden äger han bara etthundra böcker. Det är hanterbart.

Så skulle jag också vilja ha det. Hundra böcker, varken mer eller mindre. Den egna samlingen får egentligen inte plats och på antikvariatet ser det ut som ett bombnedslag… Där räknar jag i och för sig med att få det rätt fint, även om det dröjer en bit in på hösten innan jag är klar. Här hemma försöker jag, inspirerad av Peter Høeg, att göra plats. Måste jag ha alla dessa böcker? Den ständiga frågan. Svaret är förstås nej. Därför har jag bestämt att till att börja med göra mig av med mina JOLO- och Stig Claesson-samlingar. Jag har läst ganska många av deras böcker, men långt ifrån alla. Samtidigt känner jag för tillfället inget större sug att läsa dem. Om det skulle återkomma, suget, så kan jag bara gå ner på antikvariatet och ta vad jag vill ha. Det är väl bättre, så slipper jag upplåta privat hyllplats till böcker jag för tillfället inte verkligen älskar.

Så får det bli.

Igelkott

8 Sep

Little hedgehog, who made thee?

Jag såg en igelkott gå över vägen sent på kvällen. ”Vänd, gå tillbaka”, sa jag, och den lydde.

Punktering på både min och hustruns bil, som stod efter varandra på Bruksgatan. Slump eller igelkottens elegans?

Jasper Fforde i Kristianstad

4 Sep

Idag var jag i Kristianstad på den årliga bokfestivalen. De första tio åren sålde jag böcker på bokmarknaden, men de senaste åren har jag bara åkt in för att handla. I år gick jag dessutom på en programpunkt, ett föredrag med Jasper Fforde. Författarprogrammet var extra bra i år, tycker jag, med Fforde som pricken över i:et. I Sverige är han inte så stor än, men snart kommer han att vara lika känd och omtyckt som Terry Pratchett, tror jag. Han höll låda i en timme om sina böcker och sitt författarskap och var mycket charmerande och rolig. Underfundig är nog det ord som beskriver hans verk bäst och det kom tydligt fram vid hans scenframträdande också. Läs mer på hans omfattande hemsida här.

Been there, done that, 1985

4 Sep

Just nu, denna helg arrangeras AussieCon 4, världskongress för science fiction i Melbourne, Australien. Jag var på Aussiecon 2, 1985. Otroligt nog har jag kvar kongresströjan.

%d bloggare gillar detta: