Arkiv | juli, 2011

Bröllopsmusik

31 Jul

Jag var på bröllopsfest igår. En stor del av gästerna var musikaliska och de duktiga artisterna avlöste varandra på scenen under kvällen. Någon tyckte att jag skulle sjunga eller ännu bättre recitera den här låten. Det är iofs är en favorit, men jag äntrade aldrig scenen, tack och lov.

Annonser

Sophie Zelmani på Fritiden i Ystad

27 Jul

Sophie Zelmani spelade på Fritiden i Ystad igår, tisdag. Det var en mycket bra spelning och antagligen publikrekord för evenemangen på Fritiden hittills. Lars Halapi briljerade med sitt gitarrspel, Zelmanis intima röst nådde ut trots den inte helt koncentrerade miljön. Det här var en bättre konsertupplevelse än den gången jag betalade pengar för att se bandet på KB i Malmö för många år sedan. Sophie Zelmani är en genre i sig själv och låtarna flyter lätt ihop även om de känns distinkta i lyssningsögonblicket. Det var ett tag sedan jag lyssnade på hennes skivor, men det ska jag absolut göra den närmaste tiden.

Sture Dahlström och annat

22 Jul

Några fina Sture Dahlström-böcker i originalupplagor här. Och när A Game of Thrones av George R R Martin blivit stor HBO-serie är det kanske någon som vill ha svenska originalupplagan av första boken? Den har jag här i så fall. Så sakteliga närmar jag mig 1000 titlar på bokbörsen. Kolla hela sortimentet här eller titta på alla mina 15 000 böcker i butiken på Bruksgatan 30 i Ystad.

Resa till Levanten med ångkorvetten Danzig år 1853 av Govert Adolf Indebetou

20 Jul

Författaren reser via London, Gibraltar, Malta till ”Constantinopel”:

[H]usen gå så nära vattnet, att det ofta lärer hända att fartyg peta sönder dem med rårna. Dessa hus äro nämligen bara av bräder, tämligen snyggt målade på den den smala framsidan, men sidorna ohyvlade och utan fönster eller annat än på sin höjd ett par strävor.

Sedan far han vidare till Aten, Alexandria, Kairo, Cádiz till hemmahamnen i Darthmouth.

Rapport från Istanbul

16 Jul

Nu har jag lagt till en sida som heter Istanbul i maj 2011 med Elif Shafak. Det är en text baserad på en inlämningsuppgift till kursen Istanbul – kulturmöten, monument och identitet mellan öst och väst.

Brasilien är inte Portugal

12 Jul

Vid stängningsdags på torget idag kom en ung kvinna och frågade på svenska efter böcker på engelska eller franska. När jag smyglyssnade på henne prata med sin tjejkompis hörde jag att de talade portugisiska. Genast försökte jag komma på något vettigt att säga till dem på portugisiska men det enda jag kom på var… ingenting. Det engelska uttrycket My mind drew a blank var just vad som drabbade mig. Jag kom inte på ett enda ord portugisiska. Jag ville så gärna säga något, vadsomhelst, men jag hittade verkligen inte ett enda ord. Jag borde ha sagt ”Bom dia, senhoras. Tudo bem?” men istället fick jag tilltala dem på svenska. Jag frågade om de var från Portugal. Nej, verkligen inte! De slog ifrån sig, vilken förolämpning. Hur kan du tro att vi är från Portugal? Brasilien, förstås. Vi har ingenting med Portugal att göra. Nähä, men säger ni att ni talar brasilianska, eller talar ni portugisiska? Okej, vi talar portugisiska, men vi förstår inte den portugisiska de talar i Portugal. Vi har ingenting med dem att göra. Portugiser är dumma (!)

Det var alltså en förolämpning att ens fråga en portugisisktalande brasilianska om hon var från Portugal. Kom ihåg det till nästa gång. Fråga: Var kommer du ifrån? istället för att chansa på det ena eller det andra landet. Tragiskt att min hjärna är så seg att den lilla portugisiska jag lärt mig ligger så långt borta att det bokstavligen tar en halv dag innan den kommer upp till ytan. Undrar om jag någonsin kommer att få fart på det språket.

Quando eu falarei o português fluente?

Den svensktalande brasilianskan köpte Gandhis självbiografi och Aristoteles på engelska. Vilken supermänniska. Av någon anledning hade hon lärt sig utmärkt svenska och som semesterläsning valde hon två av världshistoriens stora tänkare.

Ola Magnell i Ystad

10 Jul

Igår spelade Ola Magnell på Fritiden i Ystad.  Han stod ensam på scenen, men så som han spelade gitarr och munspel lät det som en hel orkester. Så otroligt säker han var på sina instrument och rösten var lika uttrycksfull som den alltid varit. Väldigt bra. Vad jag kom att tänka på igår var att hans texter ofta refererar till klassikerna, de gamla klassikerna, de grekiska och romerska myterna och författarna. Det är inte så många musiker som klarar av att göra det på ett naturligt vis. På rak arm kommer jag bara på en annan: Bob Dylan.

En av de märkligare spelningarna jag bevistat var för övrigt just med Ola Magnell. Det var när jag jobbade på SJ Kulturvagn, ett samarbetsprojekt mellan SJ och Kulturarbetsförmedlingen. En vagn byggdes om till bibliotek och utställningslokal och följde med reguljärtåget Malmö-Göteborg och Malmö-Stockholm sex dagar i veckan. Utställning byttes varannan månad. En utställning var ”Konsertlokal” och olika artister åkte med och spelade, bland andra Ola Magnell. Så där satt han och jag i sex och en halv timme från Stockholm till Malmö. En och annan ströbesökare tittade in i vagnen, men fullt blev det aldrig. När jag ropade ut i högtalarna att Ola Magnell fanns i tågets sista vagn så trodde nog många att det var ett skämt. Men jag fick höra en stor del av Magnellkatalogen i en konsertupplevelse som inte kan kallas något annat än intim: Det var jag, det var Ola Magnell och det var tåghjulens rytmiska dunk mot rälsen.

%d bloggare gillar detta: