Enhörningen/The Horned Man av James Lasdun

24 Aug

Jag vet inte hur jag upptäckte den här författaren, men det var antagligen länkhoppande i flera led som slutade hos Amazon, där jag hafts hans böcker i att-köpa-korgen i några månader. Men så fick jag oväntat in hans debutroman i översättning  på antikvariatet – jag visste inte ens att den fanns på svenska – och då läste jag den genast.

Enhörningen är en bok som förlaget haft svårt att marknadsföra. Hur man än gör så stöter man bort fler läsare än man vinner. På omslaget står det att det är en thriller. Bilden för tankarna till hårdkokt polisaction i storstadsmiljö eller kanske spinthriller à la le Carré. Den som önskar en sådan bok kommer att bli frustrerad för här finns varken poliser, spioner eller brottslingar så långt ögat når.

Boken handlar om en lärare på börjar en anställning på ett college utanför New York. Huvudpersonen jobbar i ett rum som tidigare använts av en person som blivit mördad. Det är det närmaste vi kommer ett ett konkret brott. Snart börjar han inse att han är övervakad och att någon försöker miskreditera honom och göra honom illa. Vem? Varför? Läsaren följer med i huvudpersonens tankar när han resonerar om vad det är som håller på att hända. Medan han företar sina undersökningar drabbas han och vi av starka minnen från ungdomen och av föräldrarna. Alla små minnesfragment passar in i det stora pusslet och det är med en stigande känsla av obehag och oro som boken närmar sig sitt klimax.

Så på ett sätt är det en jakt, huvudpersonens jakt efter vem som vill skada honom och varför, men det gör inte boken till en thriller enligt mig. Jag vet inte vad jag ska kalla boken. Den är spännande men det är ingen spänningsroman. Men med byggstenarna klass, minne och identitet istället för våld, brott och kriminalitet så blir resultatet en ganska ovanlig och mycket bra bok. Omöjlig att marknadsföra för ett svenskt förlag…

Emanuel Carrères Mustaschen är en bok av samma sort, där spänningen skapas genom en lek med minne och identitet. Även Charles MacLeans The Watcher använder liknande verkningsmedel. Den skrev jag om här.

Här kan man läsa när James Lasdun funderar över att bli självförsörjande bonde.

Och här recenserar han Ian McEwans nya roman Sweet Tooth i The Guardian.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: