Arkiv | Böcker RSS feed for this section

Höstsäsong

20 Aug

Då var sommarsäsongen över för min del och jag drar ner på öppettiderna. Fram till slutet av september är det öppet i Fågeltofta lördag 16-18 och söndag 12-16, och jag står på torget i Simrishamn fredag och lördag.

Som vanligt har det varit roligt och stimulerande att sälja bra böcker till bra människor, men det hindrar mig inte från att återkomma om en vecka eller två med en rapport om några knepiga kunder vars enda bidrag till min verksamhet är de ”roliga” historier de genererat.

Tack för den här sommaren.

Annonser

Nyinkommen kokkonst jorden runt

18 Jun

Torgsäsongen är här och jag hinner nog inte lägga upp så många annonser på bokbörsen under sommaren. Här är nya matlagningsböcker från när och fjärran. Anthony Bourdain reser jorden runt, Torgny Lindgren berättar om maten i Västerbotten, Yukiko Duke presenterar det asiatiska köket, memoarer med det sovjetiska köket i fokus, gammal skånsk mat, Peter Loewe i Italien… och mer här.

Tema Gotland

1 Maj

Böcker om Gotlands långa historia finns nu att köpa här. Visby domkyrkas gravstenar, konstskatterna i Gotlands kyrkor, Visbys historia, allmogen och hussederna på Gotland och flygets historia på Gotland. Allt finns nu i nätbokhandeln.

.

99 år

24 Mar

I omklädningsrummet på tennisklubben berättade en bekant om en granne han haft en gång. Grannen var pigg fast han var gammal. Han hade fyllt 99 år, men han sa att han inte tänkte bli hundra. När hundraårsdagen närmade sig ringde lokaltidningen och ville skriva artikel. Nittionioåringen undanbad sig. Kanske hade tidningen dåligt med material, så de sa att de tänkte skriva ändå, eftersom inte så många människor blev så gamla.

Några dagar innan födelsedagen sa mannen till min bekant att han inte tänkte uppleva sin födelsedag. Han slutade helt enkelt att äta och dricka och dagen före dagen före födelsedagen dog han. Min bekant ringde tidningen och berättade vad som hänt och bad dem stryka artikeln, för hundraåringen de tänkt skriva om blev ju inte hundra. Det här var i fördigital tid, så sidan var redan satt och klar för tryck, men tidningen förstod att det inte skulle se bra ut med den här texten, så de stoppade den.

I dag, den 24 mars, fyller Lawrence Ferlinghetti 99 år. Han tänker inte fira sin födelsedag, men han verkar inte ha så drastiska planer som min bekants granne heller. Han lever och arbetar och fortsätter skriva. Han grundade en av världens bästa boklådor, City Lights Books i San Francisco och han var delaktig i beatrörelsen när den uppstod. Han har varit en viktig röst i amerikansk litteratur i sextio år.

Här är en ny intervju med honom, inför födelsedagen.

Jag känner ett litet släktskap med Ferlinghetti. Jag har också grundat en bokhandel och i intervjun läser jag att han, precis som jag, har en roddmaskin i sitt arbetsrum. Hoppas att den kan hjälpa mig att bli minst 99 år gammal, lika välbevarad som Lawrence Ferlighetti.

I enjoy acting, but I really do it because I’ve got enough downtime so I can read science fiction

16 Mar


Paul Giamatti är en underbar skådespelare. Första gången jag såg honom var förmodligen i NYPD Blue på nittiotalet. Sedan syntes han i intressanta biroller på både bio och TV som Homicide: Life on the Street, Donnie Brasco, Mighty Aphrodite och annat, innan han blev en stjärna i sin egen rätt med filmer som Man on the Moon, Sideways och American Splendor. Oftast spelar han en stor biroll, men det är nästan alltid honom man minns. Han är flitig och allting han är med i är verkligen inte bra, men han är alltid bra. Nu är han aktuell i tredje säsongen av Billions. Där har han faktiskt huvudrollen. Det är alltid kul att se honom, även om Bilions kanske inte är den sortens serie jag gillar mest.
I den här intervjun visar det sig att han är en älskare av science fiction-böcker. Inte bara det, han gillar de äldre böckerna, han vill ha lukten av gammal pulppocket. Vilken hjälte. Jag kunde inte hålla med honom mer. De första fem minuterna av denna intervju måste vara bland de ärligaste och härligaste jag sett på länge i talkshow-väg. Paul Giamatti skulle verkligen trivas i Fågeltofta.

När Ernst-Hugo Järegård var sjutton år läste han Bödeln

3 Feb

När Ernst-Hugo Järegård var sjutton år använde han inte bindestreck i sitt namn.

Spalding Gray, Weimaranerhundar, Alec Baldwin, Steve Erickson

8 Jan

Det är lustigt hur pärlor av information eller rent av kunskap med försynens hjälp ibland fogas samman till små, vackra smycken. New York Times förekommer flitigt i mitt facebookflöde. Häromdagen tipsades om en artikel som handlade om Spalding Gray, en skådespelare och författare som dog för fjorton år sedan. Vad han gjorde allra bäst var monologer där han berättade en historia ur sitt eget liv. Han drog fulla hus och några av dessa monologer blev förevigade som filmer. Jonathan Demme gjorde Swimming to Cambodia, Steven Soderbergh gjorde Gray’s Anatomy. Idén är mycket enkel. Gray sitter vid ett skrivbord med ett block framför sig och berättar sin historia för publiken. Resultatet är fantastiskt, få skulle säga emot. Det är kombinationen av ärlighet i berättelsen och Grays skicklighet som skådespelare som gör det omöjligt att värja sig mot dessa monologer. De håller som texter också, utan Grays kropp och röst. Jag läste Swimming to Cambodia flera år innan jag såg filmen.

Jag har haft stor glädje av Spalding Grays texter och monologer genom åren, men det är som sagt fjorton år sedan han dog, så hans namn förekommer inte i nyheterna längre. Förrän nu. Artikeln i  New York Times berättar om hur målarfärgen ”Spalding Gray” kom att skapas. Läs artikeln för detaljer. Det är en trevlig historia. Några Spalding Gray-fans äger också ett par Weimaranerhundar. De älskar sina hundar, de älskar Spalding Gray. De ska måla om huset. Vad är då inte naturligare än att gå till en färgtillverkare och föreslå en kulör som liknar Weimaranerhundens gråsilvriga nyans, och ge den namnet ”Spalding Gray”? Det blir succé. Färgen säljer bra och håller Spalding Grays minne vid liv. Han hade gillat historien och garanterat använt den i en monolog om han fortfarande varit i livet. I förbifarten nämner artikeln att Grays änka, Katherine Russo är producent för podcasten Here’s the Thing med Alec Baldwin som programledare. Vad kan det vara för podcast? tänkte jag. Det måste vara något intressant om hon är producent och Alec Baldwin programleder. Podcasten formas kring samtal mellan Baldwin och personer som han finner intressanta. Det är ofta en politisk vinkel på det hela. Baldwin är oerhört entusiastisk och får bita sig i tungan ibland för att inte avbryta sina gästers utläggningar. Det är en bra podcast som jag kommer att följa. En av de senare gästerna heter Steve Erickson. Oj! Alec Baldwin pratar med Steve Erickson. Jag hoppade till när jag såg det. Jag har aldrig hört Steve Ericksons röst, aldrig sett honom på rörliga bilder, men han är en av mina favoritförfattare. Kanske nummer ett om jag bara får nämna en enda. Favoriter kommer och går beroende på hur man som läsare förändras genom åren och hur författaren utvecklar sitt skrivande. Men Erickson har stannat hos mig och jag har inte lyckats tröttna på honom. Det kan till del bero på att han inte publiceras sig så flitigt; elva böcker på trettiotre år. Nio romaner, två reportageböcker. Hans näst senaste bok publicerades 2007, den senaste förra året. Jag kan erkänna att han är lite obskyr. Han har inte fått det genombrott hans förlag hoppades på i början på nittiotalet när han nästan var hot property och Thomas Pynchon hyllade honom.  Här var han nu i Alec Baldwins podcast eftersom Baldwin också är en stor beundrare. Inte minst gillar han Ericksons essä ”American Weimar”, som enligt Baldwin bättre än någon annan förklarar det amerikanska psyket och förebådar USA:s nuvarande presidents makttillträdande. Ja, det är en bra essä, och hela hans författarskap är fantastiskt. Det tycker jag fortfarande.

James Franco vann en Golden Globe igår för huvudrollen i The Disaster Artist. Han är en mycket produktiv filmskapare. Jag vet inte ens vilken som räknas som hans nästa film. Han har en famnfull projekt som är klara eller i postproduktion. En av dessa färdiga filmer, som kanske visas för första gången på Sundancefestivalen om ett par veckor, är Zeroville, baserad på Steve Ericksons roman från 2007. Den handlar om en man som kommer till Hollywood år 1969. På bakhuvudet har han en tatuering av Montgomery Clift och Elizabeth Taylor. A Place in the Sun är hans absoluta favoritfilm… Montgomery Clifts spöke visar honom vägen genom Hollywood. Ja det är en underlig historia, men fantastiskt bra. Kommer denna film att skapa intresse för Steve Ericksons böcker? Förmodligen inte. De flesta av James Francos filmer gör inget större avtryck, men vi kan ju hoppas. Jackie Weaver och Megan Fox finns i rollistan. Det är bra. Seth Rogen och Will Ferrell också. Vi får se vad det blir av det hela.

 

%d bloggare gillar detta: