Archive | Evenemang RSS feed for this section

Författarkvällar i Fågeltofta 2017

24 Jun

I år blir det fyra författarkvällar i Fågeltofta. Som vanligt startar de klockan 19.00 med mingel och något litet att äta i antikvariatet. Ungefär en halvtimme senare går vi in i stora salen – gamla verkstan – och lyssnar till ett samtal mellan bokhandlaren och hans gäst. Det varar cirka en timme. Efter det går de som vill tillbaka till antikvariatet och köper kanske en eller annan bok som gästen skrivit eller rekommenderat.

Pris: 95 kronor. Biljetter köps i antikvariatet i Fågeltofta, på torget i Simrishamn eller på biblioteket i Tomelilla.

Torsdag 20 juli – John-Henri Holmberg

John-Henri Holmberg är expert på science fiction och kriminallitteratur.
Om sf har han bland annat skrivit böckerna Inre landskap och yttre rymd, science fictions historia i två volymer, och Häpna!, en bok om och ur 1950-talets inflytelserika svenska sf-tidskrift. Han har också varit redaktör för flera sf-romanserier och antologier. I Sydsvenska Dagbladet recenserade han i femton år kriminallitteratur. Han är ledamot av Svenska Deckarakademin, har bland annat skrivit Dunkla drifter och mörka motiv, om psykologiska thrillers, och startade deckarserien Mysterious Press i Sverige. I denna serie introducerades bland andra James Ellroy och James Lee Burke på svenska. Han är också flitig översättare av hittills runt tvåhundrafemtio böcker varav tjugo av Stephen King. Bland andra författare han översatt kan nämnas Robert A Heinlein, Lemony Snicket och Henry James.

Torsdag 3 augusti – Henrik Bromander

Henrik Bromander är författare, serietecknare och dramatiker född 1982, verksam i Malmö. Han debuterade 2005 med serieboken Hur vi ser på varandra. Har sedan dess släppt ytterligare fyra serieböcker, bland annat den uppmärksammade Smålands mörker, som handlar om en homosexuell fascist från Nässjö. Han debuterade skönlitterärt 2009 med novellsamlingen Det händer här och har sedan dess givit ut ytterligare två novellsamlingar samt romanen Riv alla tempel, som handlar om bodybuilding och urspårade kroppsideal, och Vän av ordning, som handlar om näthat.

”Med en oerhörd och dråplig känsla för detaljer gör Henrik Bromander med andra ord en imponerande insats i att skildra en kuslig samtid. Det handlar om en manlighet i kris och ett samhälle i hastig förändring. Ett Sverige som sällan får plats i litteraturen.”
– Jenny Högström, Expressen, 160304, om Vän av ordning

Torsdag 17 augusti – Pauline Wolff

Pauline Wolff hamnade på Biskops-Arnös skrivarlinje av en slump. Det hade lika gärna kunnat bli en kurs i keramik eller teater. Tio år senare debuterade hon på Albert Bonniers Förlag med coming-of- age-romanen Bilder av Malin, som tilldelades Katapultpriset 2003 för bästa debutbok. Uppföljare blev den historiska fantasyskrönan Vi är Luftens Drottning, 2006. Efter detta gav hon sig på en väl beprövad manlig genre med westernromanen Swede, som kom ut 2009. Sedan dess skriver hon för film och tv och driver en improvisationsteater på Gotland.

”Det här är en roman som brakar rakt igenom. Den lever i ett hav av stora berättelser men liknar ingenting annat. Den har uppfunnit sig själv. Som ett mäktigt vidunder. Samtidigt framförd med stor disciplin. Och utan rädsla.”

– Maria Schottenius, Dagen Nyheter, 060331, om Vi är luftens drottning

Lördag 19 augusti – Henrik Brandaõ Jönsson

Henrik Brandaõ Jönsson är Dagens Nyheters korrespondent i Latinamerika och bosatt i Rio de Janeiro sedan 2002. Han skriver även för Sydsvenskan, danska Politiken och Offside.
Hans senaste bok är reportagesamlingen Best of Brandaõ – tolv reportage som berör (Atlas), som publicerades förra året. Han har tidigare skrivit Fantasiön – ett reportage från Brasiliens hjärta, 2010 och Gräset är alltid grönare i Brasilien, om fotbollen i Brasilien, som kom 2013.

Fantasiön är det bästa jag läst i svensk reportageväg på senare år… Författaren öppnar läsarens ögon genom att vara på plats: uppmärksam, påläst, intresserad. Likt en Kapuscinski beger sig Henrik Brandão Jönsson ut i satellitstäderna där våldet och misären sprider sig som ringar på vattnet. Må Fantasiön läsas av många.”

– Ola Klippvik, Sydsvenskan

 

Författarkvällar i Fågeltofta 2017

6 Jun

Nu är det klart att det blir författarkvällar i Fågeltofta i år. Jag planerar för fyra kvällar i juli och augusti. Mer info följer.

En bra helg för RuPaul

9 Maj

I lördags gjorde Saturday Night Live en sketch som skojade med hur heteromän ”kommer ut” som fans till TV-programmet Rupaul’s Drag Race. Tyvärr är klippet låst för tittare utanför USA. Ovan ser ni en av deltagarna i årets upplaga reagera på sketchen och sedan den dragartist som omnämns i sketchen. I söndags vann programmet pris på MTV:s film- och TV-gala för bästa reality show. Föregående vecka utsågs RuPaul Charles av Time Magazine till en av de hundra mest inflytelserika personerna (i amerikansk kultur och politik, förmodar jag). Konsten att klä ut sig till kvinna har nog aldrig varit så nära mittfåran som nu, på gott och ont.

RuPaul’s Drag Race är ett TV-program som är inne på sin nionde säsong just nu (eller elfte om man räknar med de två All Stars-upplagor som gjorts). Flera säsonger finns på svenska Netflix. Det är en realityshow som är en blandning av Project Runway, America’s Next Top Model och Mästarnas mästare, där tävlingsmomentet handlar om att klä ut sig till kvinna. Jag upptäckte showen förra året när jag frågade min dotter vad det var hon tittade på som var så roligt att hon skrattade högt. Hon visade att det var RuPaul’s Drag Race. Först blev jag lite irriterad. Verklighetssåpor är det sämsta, sa jag. Det är fördummande och slöseri med tid att titta på sånt, sa jag. Du får väl titta på ett avsnitt innan du uttalar dig, sa hon. Så det gjorde jag och jag erkänner att jag hade fel. RuPaul’s Drag Race är undantaget som bekräftar regeln. Verklighetssåpor är verkligen fördummande trams för det mesta, men RuPaul’s Drag Race är precis tvärt om. Det här programmet är lärorikt på flera plan, spännande som ett viktigt sportevenemang och en estetisk upplevelse. Alla kulturella sinnen blir med andra ord kittlade.

Säsongen börjar med ett drygt dussin duktiga drag queens. Varje avsnitt har ett uppdrag och en modevisning med ett specifikt tema. Uppdraget kan till exempel vara att samarbeta och spela upp en liten pjäs eller göra en dragversion av en morgon-TV-show. Modevisningen kan till exempel kallas Night of a thousand Madonnas (återskapa en av Madonnas ikoniska stilar från scen, film eller röda mattan) eller Death Becomes Her (en stil inspirerad av filmen med samma namn, eller bara av rubriken.)

Baserat på deltagarnas skicklighet i utmaningen och modevisningen bestämmer RuPaul tillsammans med en panel experter vem som varit bäst och vunnit och vilka två som kommit sist. Dessa båda får en chans att stanna kvar i tävlingen genom ett lip sync battle som presenteras av RuPaul med orden: ”The time has come to lip sync for your life.” Hundra gånger mer spännande än en nattduell med slocknande glasstavar. RuPaul bestämmer vem som får stanna och vem som åker ut, och så är det ett nytt avsnitt nästa vecka med en person mindre i tävlingen. Den här delen av programmet är så bra att Jimmy Fallon snodde eller lånade idén till sitt eget segment i The Tonight Show, Lip Sync Battle, där kändisar tävlar mot varandra. Visst är det också kul, men en lip sync for your life är det inte. Det är det vanliga mainstreamkulturen snor roliga idéer från undergroundrörelser. Det händer hela tiden. Det är väl kulturens kretslopp. De utstötta och marginaliserade måste använda sin fantasi för att skapa eller över huvud taget skapa konst. En del av dessa idéer är så bra att de får ett genomslag i mittfåran, de ovandlas, förenklas och tappar sin ursprungliga kraft för att så många som möjligt ska kunna förstå eller uppskatta den. De marginaliserade får förhoppningsvis någon liten bit av kakan, men oftast inte. De jobbar vidare, kommer på nya idéer som återigen approprieras, och så fortsätter det. Här säger RuPaul några ord om det i en intervju. Vi får se hur han hanterar att var mer mainstream än han någonsin varit. Går det att fortsätta det subversiva arbetet?

Man kan välja att se programmet bara så här, som en tävling i utklädning, skådespeleri, sömnad. Det räcker, för bara det är riktigt bra TV. Men det finns fler nivåer än så. Dragshow handlar mycket om att driva med kulturella fenomen och, förstås, ifrågasätta könsidentitet. Så ett annat sätt att se det är som en stor parodi över alla dessa eländiga verklighetssåpor. RuPaul ikläder sig rollen som mentor (Tim Gunn i Project Runway), hans sidekick, Michelle Visage är den elaka besserwissern (Simon Cowell i Idol) och så vidare. Å ena sidan en tävling, å andra sidan en drift med alla dessa tävlingsprogram. Varje moment i tävlingen, varje interaktion mellan de tävlande är överdrivet, är spelat, är en version av en ”riktig” verklighetssåpa. En annan aspekt är vilka de tävlande är. Alla, precis alla, har känt ett utanförskap på grund av vem de är och vad de står för. Alla har därför en historia att berätta som förhoppningsvis kan stärka de som tittar på programmet. Kombinationen av total konstgjordhet (vi låtsas att vi är med i en verklighetssåpa) och gripande levnadsöden (min mamma lämnade mig vid en busshållplats, hon ville inte ta hand om mig längre) skapar något i alla fall jag inte sett på TV tidigare. Lägg till det att dessa människor är fantastiska artister, alla med sin speciella talang. Det är som en samling superhjältar som gör upp, de har olika superkrafter och olika former av kryptonit; det gäller att använda krafterna på bästa sätt för att vinna, och försöka undvika sina svagheter…

RuPaul’s Drag Race är det bästa jag sett på TV på år och dag, alla kategorier. Aldrig har väl så mycket kärlek och värme samsats med en känsla av tävlingsinstinkt, punk och fuck off i samma program.

Jag är inte ensam om denna entusiasm. När årets säsong startade för en månad sedan var det på en ny, större kanal i USA, VH1. Tidigare har det visats på den nischade gaykanalen Logo. Risken är att programmet anpassas för den större publiken, att de vassa kanterna, det opassande och chockerande redigeras bort till förmån för mer traditionellt verklighetsdrama. Vi får se hur det blir. Ett program som gått så länge måste ju utvecklas och förnyas. Återstå att se vart den utvecklingen tar vägen. Just nu är dragkulturen närmare mainstreamen än på länge. Unga tjejer och gamla gubbar (som min dotter och jag) blir fans. Evenemang riktade till denna nya grupp skapas, lite snällare varianter av denna annars ganska råa och extremt barn- (och gubb)förbjudna form av underhållning. För ett par veckor sedan arrangerades DragCon i Los Angeles där tusentals och åter tusentals fans kunde träffa och titta på sina favoritqueens. Senare i vår turnerar ett gäng av de bästa dragartisterna från RuPaul’s Dragrace jorden runt och visar upp sina konster. I början på juni är de på Danmarks Radios konserthus i Köpenhamn. Det är jag och dottern också.

Filmen Paris is Burning finns också på Netflix. Det är en dokumentär som ger en bild av dragkulturen i New York på åttiotalet. Många element därifrån återfinns i ny form i RuPaul’s Drag Race. Väldigt bra dokumentär, se den.

Påsköppet i Fågeltofta

12 Apr

P1000030

Skärtorsdag 16-18, långfredag 12-16, påskafton 16-18, påskdagen 12-16, annandag påsk 12-16.

Torghandel i Simrishamn skärtorsdag och påskafton om inte vädret är för bedrövligt.

Torgpremiär första april. Det är inget skämt.

31 Mar

Lördag den första april är det premiär för torgbokhandeln i Simrishamn. Nittonde säsongen tar sin början.

Fågeltofta öppet på söndag 12-16.

Söndagsöppet

19 Mar

Fortsatt söndagsöppet i Fågeltofta 12-16. Spring is coming, men idag vaknade vi till frost. Varmt kaffe och omistliga böcker finns i antikvariatet.

Öppet

12 Mar

P1010172

Söndagsöppet i Fågeltofta idag, 12/3, kl 12-16. Lite mindre kallt, lite bättre ordning. Det går framåt inför säsongsöppningen till påsk.

%d bloggare gillar detta: