Arkiv | Resor RSS feed for this section

Hundpromenad i Bondrum förra veckan

5 Aug

Djurrikt i Bondrum en kväll i förra veckan.

Några dagar i Rom, februari 2017

23 Feb
Katternas fristad vid Caesars mordplats.

Katternas fristad vid Caesars mordplats.

p1010412

Elefantgraffiti vid Piramide.

Långväga turister i Rom.

Långväga turister i Rom.

Trappa till möte.

Trappa till möte.

Sent ljus.

Sent ljus.

Enmansband vid Fontana di Trevi.

Enmansband vid Fontana di Trevi.

Två himlar.

Två himlar.

Vilken bra idé, vin- och bokhandel tillsammans.

Vilken bra idé, vin- och bokhandel tillsammans.

Gränd vid Piazza Navona.

Gränd vid Piazza del Popolo.

Vesporna regerar.

Vesporna regerar.

Måste kolla fejan, sa carabinierin.

Måste kolla fejan, sa carabinierin.

Holy Motor på Petersplatsen.

Holy Motor på Petersplatsen.

p1010322

Borghese.

Livsnjutare vid Piazza del Popolo.

Livsnjutare vid Piazza del Popolo.

Verkstad med speglingar. Vad heter skruvstäd på italienska?

Verkstad med speglingar. Vad heter skruvstäd på italienska?

Svårt att ta bild på så stor byggnad.

Svårt att ta bild på så stor byggnad.

Diskret placerad reklam för utställning om DNA-forskning.

Diskret placerad reklam för utställning om DNA-forskning.

Mer klotter vid Piramide.

Mer klotter vid Piramide.

Polisen och hans pipa.

Polisen och hans pipa.

Bokhandlaren går tillfälligtvis in i väggen.

Bokhandlaren går tillfälligtvis in i väggen.

Efter stormen av Hirokazu Koreeda

12 Jan

Det här är en japansk film som skildrar nutida japansk vardag. Den var utvald till serien Un Certain Regarde i Cannes 2016. Den visas på Scala i Ystad, 22, 25-26 januari.

Första scenen visar en äldre kvinna och hennes dotter. De talar om pappan, maken som nyligen dött. Men huvudperson i filmen är sonen, som inser att han alltmer börjar likna sin far, trots att han verkligen var en dålig förebild. Sonen skrev en roman för femton år sedan och den vann pris, men sedan dess har han inte lyckats skriva något mer. De senaste åren har han jobbat på en detektivbyrå där han mest skuggat otrogna män och fruar. Han säger att det är research för nya boken, men det finns inte någon ny bok. Han har inte ens börjat. Kanske borde han arbeta heltid på detektivbyrån? Han är skild, han har en son som han bara får träffa en gång i månaden (!), han har spelproblem… Hur ska han komma ur dessa negativa mönster? Hur ska han undvika sin faders livsbana? En intressant detalj är att han får ett erbjudande att skriva manus till en manga, en japansk tecknad serie. Han är mycket skeptisk till detta, fast han skulle få bra betalt och tecknaren är en av de mest framgångsrika. Får jag vara anonym? undrar han först och sedan ljuger han och säger att han håller på med sin nya bok och inte har tid. Då tvärvänder redaktören och ber om ursäkt för att han ens frågat. Klart att du skriva på din roman. Förlåt att jag frågade. Jag har fått intrycket att manga är en respekterad genre i Japan, men i hierarkin står det skrivna ordet kanske ändå alltid högre?

En storm är på väg. Av en tillfällighet hamnar sonen, ex-frun och sonen hemma hos mamman när stormen slår till.

Det här är ett vardagsdrama som ger in inblick i det japanska samhället. Det mänskliga dramat är engagerande och det är lätt att hitta både likheter och stora skillnader från det svenska samhället. Livspusslet är sig ganska likt världen över. Se den i Ystad, den är riktigt bra.

Charter med Elena

15 Jan

min-fantastiska-vaninnaNästa år vid den här tiden, eller lite senare, kommer tidningen Vi Läser! att arrangera resa till Neapel och guida deltagarna i Elena Ferrantes fotspår. Man kommer att få veta var Lenù och Lila – böckernas huvudpersoner – gick i skolan, var de handlade , var de åt.

Det är min förutsägelse efter att ha läst detta trevliga resereportage i New York Times. Första delen i Ferrantes Neapelkvartett, Min fantastiska vännina, kommer på svenska i mars. Del två kommer rimligen lagom till julhandeln, och sedan är det bara att boka resa till Neapel!

Is there life on Mars? Yes, it’s just landed here

13 Jan


I mellandagarna såg jag Labyrinth för första gången sedan den var ny. Jag minns att jag inte alls gillade den då och jag har undvikit den i alla år. Den var urtöntig. Men nu när jag såg den med dottern insåg jag att den var ganska bra, för vad den var, och musiken var också bra och passade in i berättelsen.

På söndagen kände jag ett hugg i magen och jag började gråta. Jag vet inte varför. Det kändes mycket konstigt. Sedan förberedde jag årets första lektion i engelska 7, som jag skulle ha på måndag morgon. Hur inleda efter ett långt jullov? Det mest aktuella och intressanta jag kunde komma på var Lazarusvideon. Tolka texten, bilderna, en bra talövning för att komma igång. Inte förrän tio minuter innan lektionen började fick jag höra om hans död. Hugget i magen och valet av just den här musiken till årets första lektion förklarades plötsligt.

Ingen artist har betytt lika mycket för mig som han. Många gubbar i min ålder och äldre har skrivit så de senaste dagarna. Jag känner mig väldigt ordinär. Att påstå att man kände något i magen när han lämnade jordelivet är förstås lite patetiskt, men så är det. Det patetiska är kanske att skriva det. Men tänk på han som twittrade på söndagen: ”If you’re ever sad, just remember the world is 4.543 billion years old and you somehow managed to exist at the same time as David Bowie”, han måste också ha känt någonting.

”Life on Mars” var den första låten jag såg och hörde, på en TV-apparat på Augustenborgsgatan 15D i Malmö, sensomaren 1974. Kanske var upplevelsen inte lika underlig för ett litet barn som jag att se den videon, som det var för en vuxen människa. Bilderna och sången stannade hos mig, i alla fall, men något annat om artisten, vad han hette eller vad för mer musik han gjort, visste jag inte på flera år.

Det var först med Let’s Dance 1983 som jag lärde mig mer om honom. Till en början kunde jag inte förstå att det var samma människa som skapat de två sångerna. ”Let’s Dance” blev signaturmelodi för en väldigt märklig sommar i Köpenhamn för mig. De röda skorna styrde mig undan farorna.

Tre år senare gjorde jag lumpen i Eksjö. På biblioteket lyssnade jag i ett par stora hörlurar för första gången på hela skivan Ziggy Stardust. De första tveksamma pukslagen på ”Five Years” som följs av ”Pushing through the market square, so many mothers crying…” drog in mig i hans värld, och där har jag blivit kvar sedan dess. Jag har inget nytt att säga, inga roliga anekdoter eller häftiga konsertminnen, bara att han var nummer ett och nu är han borta. En överraskande konstnär in i det sista.

Här är en intervju från 1999 eller 2000, där han delar med sig av en klarsynt vision av internet. Träige Jeremy Paxton försöker dämpa hans entusiasm och säger ”it’s just a tool”. Nej, inte alls. ”We’re on the cusp of something exhilarating and terrifying… [The Internet] is an alien life form… Is there life on Mars? Yes it’s just landed here.” Vid 6.12 börjar de prata internet. I början av intervjun diskuteras hur man uttalar hans namn. Han vet inte själv, säger han här. Länge var jag namnfundamentalist, men om Billy Idol (enligt Nile Rodgers i dokumentären Five Years) och Ricky Gervais (klipp här under) utalar ”fel” och artisten själv kommer med en tredje variant, så tänker jag inte fortsätta insistera.

En liten historia från en epostvän.

Ett favorithäng i New York var Strand Books. Här skriver han själv om livet som icke-rockstjärna i New York. Först publicerat i The New Yorker. På Strand köpte han säkert en eller annan av titlarna i denna lista på 100 favoritböcker.

Ett radioprogram från BBC från 1979 där han väljer favoritmusik, nytt och gammalt. Här är låtlistan.

Five years or seven days? Time is always too short.

Affärsupplevelser

27 Jul

Igår förmiddag var jag på Åhléns i Ystad och kände mig gammal. De lägger ner skivavdelningen vad det verkar, och i början på sommaren startade rean. Då stod jag och höll i Säkert!s platta på engelska och tänkte att nä, femti spänn för den ger jag inte. Likaså The XX ratade jag och några till. En månad senare har de sänkt reapriset med ytterligare 30%. De bästa skivorna borde vara sålda sedan länge, men nej, allt verkar vara kvar. Det är visst bara jag i hela Ystad som fortfarande köper CD. Så nu har jag Säkert! på engelska, The XX, Bon Iver och mycket annat halvnytt i min skivhylla. Vi får se vem som skrattar sist den dagen Internet havererar eller när molnet bränns bort av en elektromagnetisk puls.

I kassan bredvid försökte en kund som såg normal ut på utsidan att ragga upp expediten. Han talade om Lana del Reys förträfflighet och vad skulle expediten rekommendera som liknade den musiken. Är du på Facebook, förresten? Hur hittar du ny musik? Har du papper och penna? Jag ska skriva upp något åt dig…

Klockan tio på morgonen, vilken energi. Jag blev expedierad av en metrosexuell yngling med läppglans och ögonskugga. Inte en Ystadbo. Kontinental sommar i Ystad. Jag gillar det.

På kvällen var jag på Willys och köpte kaffe. Jag har länge tänkt att Gevalia är lite billigare än Zoega, men igår hade jag tid att titta närmare på paketet när jag i kassan hamnade bakom tre sommarklädda, ryska familjer som bunkrade för grillparty. Jag insåg att det bara är 450g i Gevalias paket mot 500 i Zoegas. Lurad igen. De ryska familjerna betalade var för sig men köpte ungefär samma saker, korv, läsk, ett flak folköl per person… Det märkliga var att alla tre betalade kontant med små sedlar, tjugor och femtiolappar. Den sista räknade upp tjugo tjugor ur en bunt som innehöll minst lika många till. Inte ens jag är så välförsedd med tjugor. Är det någon som har en bra förklaring på denna mängd sedlar i små valörer?

Johns antikvariat, Fågeltofta

25 Mar

På Skärtorsdag smygöppnar jag min nya butik i Fågeltofta. Öppet torsdag till måndag 11-17. Den som är ute på påskrunda på Österlen i detta märkliga väder får gärna titta in. Det kommer att finnas en hel del fina böcker att titta på eller köpa och jag bjuder på kaffe och kaka. Jag öppnar på riktigt den 24 juni, när jag fått upp alla hyllor och flyttat alla böcker från Ystad till Fågeltofta. I sommar kommer jag att ha öppet varje dag (men jag står förstås på torget i Simrishamn som vanligt.)

Här kan ni ladda ner en schematisk karta. Det är lätt att hitta.

I höstas köpte jag Fågeltofta gamla skola. Tyvärr fick jag aldrig träffa husets förre ägare, men jag kommer att fortsätta att använda huset i kulturens tecken med bokhandel och kanske något kulturevenemang. Jag hoppas att denna flytt kommer att bli givande både för mig och mina kunder.

huset

%d bloggare gillar detta: